Innan jag dör.
Curlingföräldrar
I allmänhet så handlade för övrigt allt om hur man ska uppfostra sina barn, som ni kanske redan förstått. Frågan var om dagens "curlingföräldrar" var på väg tillbaka till auktoritetsuppfostran som på den gamla goda tiden. Varför måste allt handla om ytterligheter? Kan man inte ha gränser utan att vara nazi? Olika meningar fanns och alla hade nåt bra att komma med. Själv känner jag att en förhandlingsbar konsekvens kan vara the shit. Vad tros om det ni som har barn själva?
Jag tog visst upp mina problem med att stava i nåt inlägg här innan. Igår fick jag en liten lapp från liberoklubben. De hade ett superduperbra erbjudande till alla sina med-lemmar. Alla med lemmar har chans att vinna ett gåvopaket. Kul särskrivning. Jag kanske inte är så tokig på att skriva det svenska språket trots allt.
Barnabajs
Jag måste också tillägga att jag vid närmare genomgång av mina tidigare inlägg ser ett enormt antal felstavningar i samtliga. Jag är inte dålig på att stava rätt. Jag är bara jävligt slarvig och tycker att korrektur av amatörskrivningar som mina egna är högst överskattat. Jag har ändå inte tid att göra det eftersom jag skriver mellan tvätthängningar, matlagning, diskning, amning, dammsugning, vaggning, tröstning osv. Allt måste gå så fort som möjligt. Jag måste dock ändra de värsta felen jag gjort. Ska man bli akademiker måste man kunna stava till panel.
My life
Men men. Man skall icke underskatta en helkväll med "prästens lilla kråka" som senare utvecklades till "Rasmus lilla pappa, skulle gå och bajsa, ingen hade han som torka...." eller andra innovativa texter. You should try.
Nu måste jag dra.....har ingen tid för sånt här. *Ledsen smiley*
Min vagina
Idag har jag genomfört en besiktning av min kropp och alla defekter man får efter en förlossning. Och tänk att hur mycket man än särade och utstötte kroppsvätskor till höga skrik i skenet av en 1000 watts lampa inför 22 pers på BB så kommer man nog alltid tycka att gynstolen hos barnmorskan är pest och pina. Man känner sig inte lite muppig när man ligger där i rödrandiga strumpor och t-shirt stirrandes på ett vykort med strand-på-kvällen motiv samtidigt som nån petar en i underlivet. Men hör här. Min mutta fick högsta betyg. Hon sa att om hon inte visste att jag hade fött barn för åtta veckor sen så skulle hon inte säkert kunna se det. Min knipmuskel hade återfått samma spänst som folk som inte fött barn. Eller som hon sa....."Din slida är helt intakt Johanna, det är få förunnat". Ni som inte fått barn tycker säkert att jag är knäpp i huvet som öppnar mig så här, men att ha en intakt slida efter barnafödande är som att få nobelpris i litteratur kan jag tänka. Jag är så stolt. Hon var även nära på att ta fram ballonger och alkoholfri champagne när hon berömde mig för att ha krystat ut bebben på 19 min. Ojoj....vilken prestation...jag är en hjältinna gjord att föda barn.
Efter all vaginadyrkan fick jag även en bekräftelse på vad jag tycker om vissa, icke nämnda vid namn, personer. Hon belyste ansvaret F måste ta för att sätta ner foten och jag kände mig inte längre som en idiot. Sen berömde hon min son och jag gick därifrån 20 kilo stressfaktorer lättare. Nästa gång ska jag fråga om hon vill ta med mig hem.
Nu till verkligheten. Ni som vart med om efterkontrollen. Är det alltid så här upplyftande trots gynstolen? Är det saker de säger för att man ska bli glad och glömma allt det onda, bli gravid igen och på så sätt låta dem behålla jobbet?
Mitt liv som mamma
Jag fick bevis för den kaotiska delen igår när jag för första gången som äkta mammaledig skulle till BVC utan F som bära grejer- samt moralstöd. Tusen väskor och tre liter svett senare står jag iallafall där inne och klär på min gosse igen efter vägning och mätning, btw så väger han numer 4380 gram och är 55,5 cm lång. BVC- sköterskan ville hävda att han vuxit till 56 cm men efter ommätning fick jag ner det till förstnämnda. Jaja...klä på var det ja...jag råkar vända mig om och böja mig ner mot skötväskan utan att hålla i R. Inte bra. Hon går i taket och fäller en dräpande kommentar som med andra ord betydde att jag är en dålig mamma som lämnar mitt tre veckor gamla barn på en fyra meter lång bänk i fem sekunder. Såvitt jag vet så kan han inte rulla runt än. Och skulle kan helt plötsligt klara det så är faktumet att den långa bänken i kombination med kanterna på skötbordet skulle hindra ett fall med en sannolikhet på ca 99,9 %. Som tur var så kissade han på henne som hämnd. Well trained...
Så. Nu har min låtsasmake fått sig att göra på veckorna så jag är alltså mammaledig på riktigt nu. Hur spenderar man dagarna om man inte har några pengar? Går promenader? Åker buss? Jag gjorde allt det igår och är redan lite uttråkad. Min kära Z föreslog yoga och babrytmik. Det känns så långt ifrån min verklighet så det finns inte. Men jag har bestämt mig för att inte vara så dömande och ge det en chans. Men jag tänker vänta tills jag är så less som det bara går. Än har jag ju kvar syltning, saftning och ungefär 100 kakrecept att lära mig utantill.
Min viktminskning verkar också ha stannat av. Hur är det möjligt? Jag visste att jag var en av de där som inte blev av med sina kilon. Jag är inte besatt men jag har en garderob som väntar och det är bråttom. Mina ekonomiska tillgångar tillåter inte att jag köper en ny kollektion för varje storlek ner till ursprungliga jag så tills jag nått mitt mål så får jag se ut som en friskis och svettiskaraktär i jympapjucks och fleecejacka. Från 85 till nuvarande 75. Ska till 65. Håll tummarna.
Fredagsmys
Mitt liv som mamma...hittills.
Vad som tagit på krafterna är att oroa sig över andningsproblem, navelstumpar som luktar illa och alla miljoners triljoners besök man får som nyblivna föräldrar. Tycker såklart att det är jätteroligt när varje enskild kommer hit men i det stora hela blir det ganska slitsamt eftersom besöken bokstavligt talat avlöser varandra i dörren. Men nu har det lugnat ner sig lite så varsegod och hälsa på.
Jag undrar redan vad jag gjorde innan jag fick R. Jag vet med mig att jag haft ett roligt och givande liv innan han kom men just nu kan jag inte plocka fram nån mening med vad som fanns innan jag blev mamma. Jag antar att det är ett sätt för hjärnan att glömma den hemska förlossningen så man får sug att reproducera sig fler gånger. Utan den här euforiska känslan skulle man nämligen aldrig vilja göra om det. Jag är lycklig och ingen eller inget kan ta det ifrån mig.
Väntan är över
Allt satte igång söndagen 080907, kl. 04.30 och allting avslutades måndagen 080908, kl. 06.04. Däremellan hnde massa saker men jag kommer återkomma till det sen när jag får min smaskiga förlossningsjournal med alla detaljer av relevans. Nåt som jag dock vill nämna nu direkt är att jag är mäkta imponerad av de som genomgår en förlossning utan smärtlindring i nån form, med det menar jag osagt epidural och lustgas. Jag hade inte pallat annars och kommer rekommendera den kombinationen till alla jag känner. Drar man i sig tillräckligt med lustgas när epiduralen sätts så känner man inte det heller. Eller man kanske inte bryr sig. Kan inte riktigt den fysiologiska förklaringen till fenomenet.
Ett smakprov på underverket. För att se mer kan ni surfa vidare till min bilddagbok och klicka er fram till dagarna till ära (080908-idag). Där finns även förnedrande utvik av mig själv knarkandes morfin. Enjoy! Det gjorde jag.
T minus 7 dagar
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om eftersom alla tankar i mitt huvud handlar om att försöka föda barn. Jag gör ju ingenting om dagarna heller så jag skriver mest varje dag för att nedräkningen inte ska hoppa över nån dag. Då kanske det blir fel i systemet, bebisen tappar bort sig och går om hela graviditeten i all förvirring. Det kan ju hända....
Jag har också fått för mig att den lille ligger där inne och väntar på att jag ska göra nåt särskilt. Som nåt sorts klartecken. Och då menar jag inte att det räcker med att ropa "fritt fram" utan andra saker som att hänga upp de där gardinerna, byta rent i sängen, hänga upp alla tavlor som finns osv. När jag väl hängt upp alla gardiner så undrar jag om han inte kom för att jag kanske hade valt fel rum för de olika panellängderna. Kanske den där inne hade velat haft en annan kombination? Isåfall finns det hur många som helst. Orkar inte. Bullarna och muffinsen finns i frysen, kom ut nu. Kanske är det den där diskskrapsgrejen jag hela tiden glömmer köpa som får bitarna att falla på plats. För det räckte ju inte med diskborsten och att tvättmaskinen blev inkopplad. Blir man ens alldeles färdig? Tror inte det.
Back in tha hood
Tror jag har använt mig av den där rubriken förut men den här gången är den bruklig eftersom den bokstavligen talat refererar till min verklighet. Jag har dock grums och sthlm mellan tiden på rud och min nuvarande postadress på krp vilket är same shit, different name så back in tha hood är inte hel fel rubrik. Fast varför ska jag förklara mitt val av rubrik, egentligen. Jag måste ha tråkigt...
Iallafall. Jag börjar närma mig förlossning med stormsteg. Var hos BM idag och fick förklaringen på "knäppet" jag kände i söndags. Bebisen hade "snurrat till sig och hamnat så långt ner i bäckenkanalen som det bara går, nästa steg neråt är lika med förlossningsstart" vilket jag hoppas händer inom en snarare framtid än beräknat datum 11/9. Skulle vara fräsit imorrn. 080828. Massa åttor vilket gör det lätt för framtida sambo när de ska ringa fk, a-kassa, sjukvårdsrådgivning och dylikt för dennes räkning. Som mamma hoppas jag man kan komma ihåg det oavsett sifferkombination.
Z spådde mig till i söndags. Jag har erfarenheter från tidigare som gör att jag tar hennes profetior på allra största allvar så förstå min besvikelse när det sket sig. Hoppas det är ett fel på 10, då kommer ju nästa vara rätt. Synd dock att jag inte var en häst av plast med en föda-barn-knapp på. Nu fick jag plötsligt en uppenbarelse av det morbida slaget. Om man har bråttom när man skriver ordet föda-barn-knapp så kan f tangenten lätt misstryckas på sin granne d och då blir det helt plötsligt mycket mer otrevligt. Ingen som slagits av den tanken förut? Nej, tänkte väl det.
Annars känns flytten hur bra som helst. Lägenheten är jättefin och vi har nu fått en stor uteplats med gräs, bussen går precis utanför, nära till universitetet osv. Skitbra. Området är också ganska najs (jag är ju ändå svensk) eftersom det satsas på studenter i granngårdarna, konsekvenserna kan ni ana men med risk för att verka rasistisk håller jag mig till att säga att området mer är mångkulturellt på en välbalanserad nivå än jag hade väntat mig.
Det självklara plusset är dock att nu finns moster, som för övrigt snart kan benämnas gammelmoster och måste kännas konstigt med tanke på hennes ålder på 33 år, nära mig och bebben. Mamma kan infinna sig på 45 min och Z är nu så nära så vi kan skicka röksignaler om vi skulle vilja. Skönt.
= 
Vill bli lättare.
Livsstil : Johanna studerar till sjuksköterska och är hitflyttad från värmland. Alkoholaudit= 4p.
Var det mitt liv innan allt det här satte igång? Minns inte. Iallafall, Rasmus, Elna, Ebba, Adina eller vem du nu är....du är välkommen till mitt liv och jag hoppas vi ses snart. Jag ser fram emot att byta ut de vakna nätterna pga. värk i ben, rygg och dylikt till kolik och bajs.
Förhoppningsvis sitter jag här om inte alltför länge med tensen i ena handen och skriver med den andra mellan värkarna.
Att va på smällen.
Jag har blivit en liten grönsak som skriker på iste varje kvart och tuggar marie kex konstant. Låter lite som tanterna på hemmet. Det blir ju inte bättre av att jag kissar ner mig litegrann ibland om jag inte koncentrerat trycker ut det sista varje gång jag är på toa eller att min bästa vän informerar om gosighetsfaktorn på olika bindor man kan köpa. Ja livet är härligt...
Nu är jag här...
Mamma som jag är så älskar jag såklart att se vad som händer i min kropp. Vill också dela med mig. Ni kanske inte tycker det är så intressant men gå in här om ni vill titta på den lilla...allt på sin plats. Finns på den 14/4.
Hej kära vänner (alternativt -n).
Jag känner dock att jag måste dokumentera att 8/4 2008, 19 minuter över 17, kom första sparken. När jag låg i badet också, min favoritplats. Tog det som att det var för kallt och att jag skulle hälla i lite varmvatten. Så...nu vet jag att han/hon finns och lever. På måndag får jag veta i vilket skick också.
Jag är medlem på familjeliv.se om nån vill pola. Johankie...