johankie

Mina senaste tre veckor har präglats av psykologi, socialantropologi och sociologi. Wierd ämnen måste jag säga. Kanske allt faller på plats över en fet braja och en Stanley Kubrick film. Man kan ju faktiskt undra. Ni är säkerligen bekanta med Sigmund Freud, Jung och alla andra de där småsjuka gubbarna. Vad tror ni att Freud skulle säga om mitt "tugga-på-pennan-tills-det-inte-finns-nåt-kvar" beteende? Hade jag problem att skapa en kontakt med modersvaggan i samband med amningen? Har jag ett perverterat oralt beteende efter en störning i orala fasen av min psykosexuella utveckling? Visst låter det lite knarkkalas över det hela?

Socialantropologi då. Hur påverkas vi som vårdpersonal av möte med andra kulturer/ religioner ute på arbetsplatsen? Om en muslim läggs in på avdelningen ska man försöka få fotändan vänd mot mecka eller nåt. En medlem ur sammanslutningen Jehovas Vittnen anser att själen är i blodet och motsätter sig blodtransfusion samt vägrar mat som innehåller blod. Judar vill ha koscher och kristna ska ha sin nattvard varje söndag samt en präst som kommer och hänger.
Jag är en mycket människoälskande varelse så jag kommer med största engagemang försöka få varje individ jag vårdar att känna sig  respekterad och förstådd. Men jag kan ändå inte sluta fundera över hur mycket anpassning/krångel/diskriminering som behövs för att alla ska passa in. Är det inte också lite sanning i det där att "ta seden dit man kommer"? Jag knyter ihop säcken med ett par ord från min kurskamrat:

"Kan jag alltså komma med krav på ett nytt rum eftersom det inte finns nån öppen brasa där jag ligger nu? Tomten kan ju inte komma in". 




 

Inledning

Jag har fått i uppgift att genom ett flertal utgångspunkter och livsmål redogöra för livets goda och eventuellt onda. Jag ska med egna ord kunna beskriva hur livet idag ter sig för min generation och samtidigt bemästra en identifikation av mina egna demoner och vad som styr det som utgör mig.


        Målet är att jag efter avslutat liv bl.a. skall kunna:

• definiera samhällsproblem som dunvästar och övervikt i kombination med varandra.
• redogöra för bristande ekonomi i samband med shoppinghysteri.
• beskriva skillnader mellan fylla och bakfylla.
• referera utantill enligt J. Backmans Rapporter och uppsatser.
• hantera sjukvårdutrustning utan att orsaka åverkan på medmänniskor.
• namnge Paris Hilton resp. Lindsey Lohans pojkvänner 2004- for ever.
• beskriva innebörden av de olika vågorna i ett normalt EKG.
• förstå skillnaden mellan missionären och missionären.
• redogöra för vad som händer i kroppen vid långvarig alkoholkonsumtion.
• definiera meningen med livet.

Metod

Jag har i stor utsträckning använt mig av min mamma, min pappa och övriga familjemedlemmar. Information har också hämtats ur fackböcker skrivna av bla. V. Persson, Z. Svensson, F. Wikström och från min egenhändigt skriva blogg. Mina uppgifter har också innefattats av mycket fältstudier, bl.a. en studie på Ringvägen i Grums om kvinnors vrede vid otrohet, ett uppdrag på söders höjder om studentångest och en promenad i Mariebergsskogen för att studera nyblivna mammors kreativitet och livsglädje. Jag har under arbetets gång stött på ett flertal hinder men har låtit dessa inspirera mig att fortsätta mitt projekt. Arbetet har hittills varit mycket givande och min förhoppning är att det ska fortsätta vara så eftersom detta arbetet är en livslång process.

Jag börjar seriöst fundera på hur lätt det kan vara att bli sjuksyrra. Har man träffat Lisbet J, neurologavdelningen i onämnd stad, så kan man ju faktiskt få en föraning om att det inte är några problem. Men eftersom jag fått veta att utbildningen sakteliga gått från i princip enbart praktik till mer teoretisk utbildning så förstår jag att Lisbet J är mycket gammal så hon slapp allt om plexus och aktionspotentialer.
Man blir så trött på sig sälv. Det vill säga min parietalis har fått mig att känna mig usel.
Hur ska en människa med iq något under normala klara av detta. Korvstoppning med föreläsningar på 6 timmar gör en trött och ofokuserad. Som tur är har man Z som kommer med roliga inflikningar via sms lite titt som tätt. Hon vet även vad jag talar om. Dura mater here i come....

Bitarna börjar falla på plats. Härligt för en gångs skull. Jag sitter nu som stolt innehavare av en egen lägenhet. Eller egentligen är jag bara inneboende i min karls hem eftersom han står på kontraktet men eftersom jag är med och betalar hyran och har bekostat en dyr tv så anser jag mig ha rätten att kalla det för min lägenhet också. Jaja. Inte nog med det så har jag även börjat min efterlängtade sjuksköterskeutbildning och har förhoppningsvis klarat första kursen på lördag kl. 13.00. Håll tummarna.

Hade besök av mina nära och kära i helgen och då märktes det tydligt hur stockholmifierad jag blivit på den korta tiden jag bott här. Blir stressad när jag ser att bussen går om en minut (när nästa går om tre), tror att en vristvrickning är bättre än att gå nerför trapporna i lugn och sansad takt, tycker att folk med barnvagn är i vägen för de som har bråttom till skola, jobb, fika, massage, H&M:s 11-12 rea eller annat viktigt. Jag orkar inte riktigt med mig själv ibland.
Dessa fakta blev tydliga när man skulle ta sig från centralen till barkarby med pendel för att sen byta till buss. En sak hade varit om man var ensam men i nämnda fall hade jag med mig en förvirrad moster, en femåring med myror i brallan som inte hade några alls problem med att peka på killen/? med långt lockigt hår och överdimensionerade solglasögon (det regnade) som hade tjocka vita bågar och kommentera detta högt nog att Finland hörde. Till gruppen tillkom också en tioåring som inte alls var road av regn och rusk betongen som susade förbi och som mycket hellre ville vara i sitt stall med sin häst. Well well....väl framme ska man gå igenom alla butiker av värde (alla visade det sig sen eftersom det var en outletby vi var i), kissa vid fyra olika tillfällen (barn och vuxna har inte samma kissklocka),  bli ruskigt blöt eftersom det regnade och parkeringar hyser inga skydd för detta. Vi fick iallafall tag på varor som stod på önskelistan och tog oss hem (buss-pendel-t-bana-buss-promenad).
Det är kanske värt att nämna att ingen av min stress berodde på nån av de tre underbara människorna utan är en konsekvens av att få stockholmssyndromet. Det tar en stund att acklimatisera sig.

Nästa dag hade jag lugnat ner mig inför eftersom det var stressigt nog att hinna med skansen, grönan och junibacken på en dag. Skönt för mig.
Lördagen avslutades med matlagning och tv. Svensson Svensson har börjat och det blir man glad av.
Söndag var avslutningsdagen och då kom det tårar. Saknar redan mitt hjärtas guldklimpar.

*sorgestund*

Men livet går vidare har jag hört! Firade det med att röka några cigg och gå på fotbollsmatch. Jag går på matcher för att F är ett gediget djurgårdsfreak och jag känner att det intresset måste uppmuntras. Även om det leder till att text-tvsidan 377 dyker upp lite titt som tätt i mitt favvoprogram eller att datahörnan ser ut som huliganläktaren på stadion. Jag tycker att man måste ställa upp. Eftersom jag är från Värmland och diggar färjestad så har inte jag nåt fotbollslag. Carlstad United är ju inte direkt topptippat så jag hejar på Johan Arneng. Han spelar turligt nog i DIF så jag kan ju känna viss egen glädje över att gå på matcherna. För er som aldrig hört talas om människan så är det iallafall en fotbolls/tjejdragarhunk från min hemort Sunne.

Vi hörs senare!

Johanna