Blott en dag...

Idag började med jättefint väder. Jag skulle som sagt ha tenta idag vilket inte var en hit men jag försökte muntra upp mig med den öppna föreläsningen om "att föda på SöS" senare på dagen. Jag borde ha anat oråd när ribban för dagens tiptophet sattes så fort jag klev av bussen i slussen och klev en dm från en död jätteråtta som låg i sin blodhög. Men jag tänkte att nu har väl dagens hemskheter fyllt sin kvot. Ack lilla Johanna....tentan slutade med att jag (enligt mina egna beräkningar) har 9 poäng, 10,5 är godkänt, bara för att jag missade på nåt som jag glasklart kunde innan råtta-incidenten. Gråtfärdig åker jag hem. Då ringer karl och säger att hela vårat bostadsområde brinner ner. Panik? Ja. Det visade sig att det var grannhuset som fattat eld och efter ett par timmar fick vi komma hem. Konstiga kontraster när de som fått fria gluttar på mina gravidbröst helt plötsligt är hemlösa och jag gråter för tentor, döda råttor och fotografier som inte ens sett röken (!) av en eld. Bisarra ordvitsar kanske inte funkar än?

Iallafall är min vy från sovrumsfönstret sotig bakom tallarna och man blir ständigt påmind om hur jävla nära det är. Konstigt hur man kan bli av en sån här grej.

Couvadesyndrom?

Jag börjar misstänka att hela min graviditet är en bluff och att det egentligen är min karl som bär på den lilla. Magen putar, 10 kg extra, matnojjor samt energilöshet och en ynklig ursäkt till urinblåsa är vad som drabbat min sambo. Om jag kommer hem med två paket ägg, frustandes nåt otydligt om en äggfixering samtidigt som jag slänger på kastrullen och snabbt som ingenting sätter i mig 2 ägg så har han på samma tid slängt i sig 6 stycken.

Då hör det till att jag fått åka iväg själv och köpa äggen medan han låg hemma för allt var "så jobbigt". Hmm. Egentligen tycker jag ju att det är skönt att jag inte är den enda här hemma som lägger ut sig lite i vecken men hela gravidgrejen blir lite fel. Man börjar boa för att förbereda sig. Det är samma biologiska signaler som att man blir extra sugen på tegelsten och mycket mycket förfärad om mannen planerar att lämna en ensam en stund. Man bonar för barnet, bygger upp en trygghet samt säkerställer att kroppen kan ta hand om amningen sen efter förlossningen. Jag är orolig att mina biologiska klockor får stå tillbaka för att vi är två gravida under samma tak. Jaja....han är iallafall här...ibland. Det finns väl de som har det värre.

Har även fått beskedet att jag på grund av mina bäckenproblem inte kommer kunna jobba i sommar. Inte helt oväntat men ändå. Jag känner en viss panik krypa upp genom skinnet inför detta. Det är ju inte dagar fyllda med goda sommarcigg och iskalla coronas som väntar. Snarare innehåller de en pöl med svalkande vatten där jag kan ligga och sprängas för mig själv samtidigt som jag trycker i mig en matsedel värd att kastas bort av Anna Skipper.  "4st pizzor, 234 st chokladsnittar, 5 cheeseburgare, 2 kg pommes" osv...Idag till exempel. Jag åt frukost som man ska. En äggmacka. Sen lunch, potatis med fisk och spenat. Sen var jag inte hemma på fyra timmar och enbart en glass som mellanmål. Allt summeras med en fransk batong fylld med skagen och sen en tupplur på ca 1,5 timmar. Allt som man inte ska göra. Äta lite och ofta är inte min grej. Frosseri är mer a'la spankie och jag kan inte motstå. Snart ska jag ta min minichipspåse jag köpte förut...

Skolan är alltså slut på torsdag. Man avrundar med en fin tenta i statistik som jag inte är alls förberedd på. Jag har ju inte tid. Måste sova och äta hela dagarna. Jag får väl lägga på en rem imorgon och hoppas på det bästa. Kumulativa variablar och relativa frekvenser är inte helt glasklart. Om nån har expertkunskaper i hur man delar upp datanivåer på specifika fall och huruvida de är diskreta eller kontinuerliga så får ni gärna hojta. I really need the info.

 s=√  1⁄n-1 × ∑(Xi-X)²

Mors dag eller???

Idag har jag fått fina rosor av min man för det är mors dag. jag tyckte det var ganska gulligt ändå. Fast jag kanske inte räknas som mamma än. Men om jag ser mig som mamma så rättfärdigas mitt köp av en ny cykel igår som en present till mig själv och inte ett onödigt infall på coop. Och det är ju nice. För övrigt är det världens bästa cykel med en svart korg. Superstabila däck och sånt också. Och en pakethållare som man kan ha bebis på sen. Och det bästa av allt.......*trumvirvel*......den är rosa!!! Ja ni ser ju...

                   image53


Fredrik fick nöja sig med en billigare variant men den ser rätt flashig ut den med. Lite rockig sådär.

                              image54

Back in the days

Jag är inte en av dem som, ständigt iallafall, säger att allt var bättre förr. Inte heller är jag en big fan av hip hop, men detta kan vara värt att titta och lyssna på om man känner en kärlek till förr...


Vi ä väl för härlige...vi akademiker.

Måste starta med länk till J. Hon får mig att le. Dels för att hon är en pingla som är syster till min drömbakelse till kvinna men dels för att hon använder ordet "värt" vid rätt tillfälle. Jag har en classmate av samma åldersgrupp som också använder uttrycket och såna saker har aldrig varit främmande för mig. Föränn nu...jag kan liksom inte ta till mig nya sätt att få saker och ting att belysas. Gör't och sånt gick bra. Men "värt"....Det  låter mongo när jag säger det. Är det för att jag ska bli mamma och akademiker? Har min förmåga att använda ord som korrelation, hermeneutik och ontologi i vardagliga sammanhang knuffat undan mina möljigheter att oralt uttrycka mig genom slang?  Hoppas den lille och nussilullpluttisnuttpratet kommer ta ner mig på jorden. Vill inte va en urtrist språknazist. Inte värt...

Att bli gammal

Det är oundvikligt för mig, och kanske andra i min omgivning också, att observera att jag för tillfället genomgår en existentiell kris. Men det är ju helt normalt får jag veta. Stora händelser i livet ger upphov till stora tankar om sig själv. Vips så går inte livet längre ut på att hinna till bolaget innan det stänger utan när hur och var man ska plantera begonior på balkongen och hur mycket pengar har vi avsatt för nya utemöbler.

Tankar som slår mig nu för tiden är "när kommer nya numret av kommunals medlemstidning?", "har hon nya krukor i fönstret månntro?", "jag väntar med att handla tills efter tre på måndagar för annars har de inte hunnit plocka upp alla nya varorna." eller "Oj! Extrapris på laxfilee´r på MAXI och tre för två paket kotletter på Coop, då tar vi och åker till båda."

Jag saknar ändå inte det gamla livet nämnvärt. Visst skulle man kunna tänka sig en cigg till morgonkaffet eller ett gott vin till maten, vilket också ger vuxenpoäng. Jag tröstar mig emellanåt med att jag faktiskt inte äger strykjärn och strykbräda, att jag har en FBK- halsduk upphängd i datarummet eller är en dålig blomsterperson. Jag vill gärna tro att det jämnar ut allt det vuxna.

Nej det är jobbigt att plötsligt vakna upp och ha mer än 1 krona på e-sparkontot och nybytta lakan men jag antar att det tillhör det som vi kallar livet. Snart står jag och manglar lakan samt sätter bulldegar för full rulle. Ni är hjärtligt välkomna på elvakaffe med dopp.

Ensam är stark

Idag var jag med om en jobbig grej. En sån där grej som händer hela tiden men som ändå inte går att vänja sig vid. Det var tele2försäljaren i montern utanför kicks som frågar mig om jag använder comviq. Jag gick snabbt igenom svaren i huvet och kommer fram till att det är ett "nej" som leder till att han drar fram mig till grejen med broschyrer så jag svarar "Ja", även om jag är stolt innehavare av 3 (reklam). Det visar sig att svaret han ville ha är "ja" för nu har jag nämligen möjlighet att uppgradera mitt kontantkort till ett ännu bättre abonnemang!!! Jag sa att min buss ska gå nu men jag kommer tillbaka senare, han frågade när och såg ut som en semesterturk man lovat följa med vidare bara han bjuder på en drink men ändå lämnar i rännstenen (Alanya 2002).

Så nu har jag sett till att jag inte kan gå genvägen genom gallerian när jag ska till bussen något mer. Dumt.
Har iallafall gjort klart min plågsamma praktik. Personalen och de som bor på placet var det inga fel på men det finns ju liksom en anledning till att jag ville vidare från stjärtar och bajs till skolbänken. För att slippa't! Så nu har jag börjat kombinera studierna med extra jobb på hemtjänsten där det är mera mat- och disktjänster. Fast då får man iallafall betalt för jobbet.


Vad tycks?

Eftersom jag inte har nån sans kvar i min hjärna vill jag höra efter med mina bloggläsare vad era åsikter är angående gravidfotografering. Jag vet inte hur jag ställer mig till frågan på riktigt men jag känner mig väldigt sugen. Min ssk-handledares dotter är fotograf och har ett företag som heter www.do4u.se. Här kan man se de fina gravidisbilderna. Vad sägs? Ska jag boka tid?

Things on my mind

När man är lite smålat och hemmamysigt mullig så får man med sin passiva tid mycket att tänka på. Oftast handlar det om till synes oväsentliga saker men de skulle nog kunna ha betydelse ändå. Häromdagen satt jag och funderade på varför Z  gjorde sin mayor inflyttningsshopping (ni vet basutbud och skurmopp....allt) på "Wallinders" på Norrstrand. I Karlstad klassas Wallinders som den absolut dyraste i stan, säkert värre än NK-hemköp, och med utbud som Willys, Rimi och gänget i kombination med en jättetruck till volvo så förstår jag inte vad som hindrade oss. Eller varför hindrade inte jag henne om hon nu inte hade vett själv? Fyllesår? Iallafall.....så kom jag plötsligt på att alla de där extra pengarna kanske gjorde att Z fick 5000 mindre i nöjeskassa den månaden som i sin tur gjorde att hon aldrig åkte till IKEA som hon omedvetet planerat vilket i SIN tur hade lett till att hon stött på Magnus Carlsson när hon gick där och smånynnade i krukavdelningen och slutresultatet blev att hon aldrig blev signad som frontfigur i Alcatraz.....tänk om?

Brukar också fundera på vad som hade hänt om jag inte hade satt mig i en bil som gick framåt genom en glasklar fyllekörning den där kvällen i sälen.....för er som inte riktigt vet hur min sammansättning av kompisar ser ut så kanske det kan vara lite lurigt med så här är det.

Genom Z lärde jag känna U. Genom Z och U träffade jag S vilket gjorde att jag flyttade till annan ort och blev polers med diverse folk, b.la. G.

När jag var med folk som inte har nåt med detta att göra i sälen hoppade jag på fyllan in i en bil till några andra människors stuga. Så blev jag enda tjejen i gänget och lärde känna B, M, P, A, J och E. Genom M och P lärde jag känna R. Efter några år av fest, utlandsresor och diverse kollektivkonstellationer så har det blivit så att Z från grupp 1. bor och har barn med P från grupp 2, U (1) bor i hus med M (2) och G (1) har barn och hem med R (2). Wierd...

Man skulle kunna säga att jag är spindeln i nätet.

En annan konstig grej är att mumintrollet är vit och har blå ögon. Detta med tanke på att Muminpappan är mörkgrå med svarta ögon och muminmamman är ljusgrå med svarta ögon. Men vem vet.....gener kan ju hoppa över några generationer.

Expandera mera

Eftersom min vardag är en dimma i en evig trötthet så orkar jag inte vara en aktiv bloggare. Jag kan däremot föreviga min mages kamp att ta över mitt liv.

image51

13 veckor plus 1 dag gammal...

Lilla liten som är så stor

Hur kan en 7 cm stor sak göra att min mage ser ut så här?



image50




Men visst är det vackert på nåt sätt.....=) *lycklig*

På G

Tänkte att jag slänger in en lista när jag ändå håller på och skriver.

1. Värsta känslan?
När man tror att tarmarna ska hoppa ur kroppen genom näsan för att man är mätt.


 2. Bästa känslan?

"Den där mystiska lyckan man upplever i helt vanliga situationer, utan någon egentlig orsak." Z.S


3. Din första tanke när du vaknar?

Shit! Måste jag gå upp just idag....


4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?

I Stockholm- Lars Winnerbäck


5. Har du någonsin varit kär?

 Ja!


6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum?

En Gustavsbergs Bandy vimpel.


7. Vad har du under sängen?

En fotboll.
 

8. Ser på?

Skit på tv:n och tapeten är poppis.
 
9. Lyssnar på?

 Pop, reggae, rock, radion, allt möjligt nuförtiden...

10. Skriv nått smart!
Att va på toppen är att inte va på botten?

11. Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem? 
Mormor....om man fick vara djup.


12. Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?

"Där har du en poäng. Eller springa på arena nu o gå in gratis mha bröstvisning, haha.. Oläckert idag kanske. Det är nog en tjej dådå, vad känns d som?" (Z)

13. Vad vill du bli när du blir stor?

 Jag hade hoppats på sjuksköterska men vi får se.
 

14. Hur skulle dina vänner beskriva dig?

 tokig och korpulent.


15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?

 Idag när svoooschet kom.


16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i?

 Framtidsvisioner.


17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan?

 Extrahakan jag börjat utveckla.

18. Vilken superhjältekraft vill du ha?

bli osynlig

19. Vad är du beroende av?

Min familj och vänner.....jag lägger till mat också.

20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?

Min mage.

21. Hur gammal är du egentligen?
24


Gravidchock.

Eller ja......så himla chockad är jag väl inte. Har börjat vänja mig vid mina nya personliga attribut. Mina vänner, jag vill vara så vänlig och presentera de nya delarna av Johanna, tvillingarna "Tits" som numer tillhör en porrigare storlek än slitz, degiga "Tummy" som guppar omkring och hindrar mina knappar på byxorna att sitta kvar, och så har jag även nöjet att presentera de nya fem sinnena som helt apropå blivit experter på höga ljud vidriga dofter osv.
Idag när jag satt i väntrummet på lab så kom en kvinna in och satte sig bredvid mig. Inget fel i det kanske förutom att jag är gravid, det fanns platser längre bort och hon hade duschat sig i sin askkopp innan hon gick ut för dagen. Hur flyttar man sig bort från en männisa på ett snyggt sätt om det inte finns nåt tidningsställ längre bort eller gamla människor som mer behöver din plats? Tricky....det slutade iallafall med att jag sket i allt det där, tänkte på mig själv, ställde mig upp och gick till motsatta sidan av rummet och satte mig. Shit the same.

Sen var det inskrivning och jag fick sticka mig i fingret, kissa på en sticka och fylla i ett papper rörande mina alkoholvanor innan jag blev gravid. Jag har faktiskt blivit helt nykter sen jag fick beskedet (förutom en halv lättöl förra helgen, som jag bittert ångrar), men innan.......inte så nykter. Fast ska man vara det när man är 24 år och studerande? nä.... nä.....nej det är nog ingen fara. Hon verkade tycka jag var normal iallafall....fast jag hade haft en minneslucka det senaste året och att min fylla en gång resulterat till att jag skadat någon. Man skulle väl vara ärlig? Iallafall. Vi lyssnade på min livmoder och hörde ett svosch- svosch i 150. Den snälla sa att det var ljudet av ett litet hjärta. Då pirrade det till i magen på mig. F blev röd på kinderna och ville gråta men höll igen för att va macho säkert. Efteråt så fick jag min röda mapp med info, telefonnummer och "få-barn-boken" och gick hem. På vägen möttes man av massor av mammor och pappor med vagnar. De kollade på min mapp och plötsligt kände jag mig som en i gänget. Menande blickar och nickar bekräftade allt. Jag har kommit hem.

Gossip Girl

Försöker hitta en tv- rytm i min fritid men det går så jävla mycket skit så jag tappar lusten. Grey's börjar imorgon dock och det ska bli mycket mycket skönt. Försöker i väntan på Desperate Housewifes gilla Gossip Girl, serie om rika unga i USA (skräll). Allt blir drama när Serena plötsligt dyker upp från en mystisk period av frånvaro. Serena spelas btw av bruden som blir av med oskulden med heta coachen på ett fotbollsträningsläger för extra talangfulla pangbrudar i hotpants i karibien i filmen "Systrar i jeans" (org. titel, Sisterhood of travelling pants). Shit.....jag skulle kanske platsa på tv-sidan i nån kvällstidnings fredagsbilaga.

Tror att man skulle behöva lämna plats för en del subjektiva bedömningar, kopplade till starka gravidsymtom isåfall. Gustav 2 skulle av de flesta ses som en barnvänlig komedi. Av mig får den bedömningen jättesvår med många tårar.

Nu blev jag slagen av en plötslig hunger. Återkommer senare.

Bara så där

Jaha. Nu har vi kommit till fredagskväll nummer två av ungefär (ev.) 52 som ska spenderas nykter. Jag ser väl inget problem i detta egentligen men innan man fattat ett beslut så är det liksom svårt att se meningen med att utsätta sig för det. Låter kanske hemskt men jag är ingen hemsk människa i vanliga fall. Det hemska kanske isåfall är att meningen med mitt liv just nu består av en kampanjmeny på McDonalds. Eller det faktum att jag hoppar ur min spindelharpatrans så fort jag hör "entertainment tonight" på tv:n.

Försöker planera vårdprocessen för Kerstin, 38, gift tvåbarnsmamma, och det gläder mig att få meddela att jag på två timmar fått till en framsida till examinationsuppgiften, med skolans logga och allt. Ser mycket proffessionellt ut. Jag kopierade den från ett tidigare arbete. Jag ska definitivt, om jag hittar på ett vettigt innehåll, använda mig av Backmans parentessystem så ni behöver inte bli svettigt nervösa för att jag i all gravidförvirring glömt bort det. Förut ringde jag min mamma och märkte inte ens att det inte kom några signaler. Jag hade glömt trycka på grön lur och kom på det efter 1 minut, vilket faktiskt kan vara ganska lång tid i ett sånt sammanhang.

Bildligt talat

Man skulle kunna säga att jag har fått streptokocker i fotleden igen. Jag vet inte om jag ska amputera den eller nåt för den verkar bara ställa till med bekymmer. Lever jag vidare och låter den sitta kvar kommer jag förmodligen bli lyckligare för att jag har en fot. Fast jag kanske inte kommer kunna springa så fort. Utan fot kommer jag ju i och för sig inte heller kunna springa. Också kan man ju få sådana där fantomsmärtor när man avlägsnat en kroppsdel. Hmmmm.....F säger att det bästa kanske vore om jag kunde ta av foten och sätta tillbaka den igen när den har blivit bättre.....om sisådär 2, 3 år. Fast det är ju pga. en våldsam lek vi lekte tillsammans som jag har fått streptokocken från första början. Men det är ju en nypa lättare för honom, det är ju inte hans fot som eventuellt ska bort. Eller jo förresten, han är ju min och då måste jag vara hans...alltså påverkas vi lika mycket av huruvida min fot finns där eller inte.   

Jag hade ett ord som beskrev den underliga känslan, men jag har totalt tappat bort det. Nu måste jag gå på do.

160 är en klurig historia....


Hört på bussen II

Sitter på bussen...än en gång 474 till värmdö. En blond tjej (inte av den naturliga nyansen), ungefär i min ålder säger:

- Jag köpte faktiskt den nya Britney skivan när den kom ut. Jag tycker ju lite synd om henne för allt hon varit med om och så så jag tänkte att om man stödjer henne genom att köpa skivan så kanske det löser sig till slut. Hon har ju inte haft det så lätt på sistonde.....liksom....


Gahhhhhhh!!!! hur kan man rättfärdiga sitt britta spjut köp med argumentet ovan? Nej för skaparens skull, ge inte 189 spänn eller vad en skiva kostar nu för tiden till de som verkligen behöver det...dumt...så jävla dumt...


Nu ska jag hitta 155. Och en förklaring på livsåskådningsdefinitionen.

Julen varar än till påska!

Nu har jag varit tur-retur till hemmet i värmland. Det var en hektisk vecka med många besök, oändlig mängd glögg och pepparkaka, skinka, prinskorv samt ett paradnummer utan dess like på dansgolvet inne på en krog i Kil.

Krogen heter Killingen och golvet var ett stenras som man plattat ut och ställt ett tält över. Men jag hade många skratt där inne. Det är inte på många ställen här i storstan som folk flyger i taket och dansar bugg till proud mary eller färjestads slagdänga.

Mysdagen tillbringades med Z, P och deras underbara M. Jag blev serverad mycket delikat mat samt en amerikansk äppelpaj som var himmelsk. Man han aldrig dött av lite rövslickeri.

Så nu sitter jag här och det är min födelsedag. F jobbar och jag har väl massor att göra. Min karl har beställt (och betalat) en smörgåstårta till mig som jag ska hämta sen, fast det är nog mest för att fjäska in sig. Smörgåstårta är nämligen ett krav för att det överhuvudtaget ska vara min dag och en möjlighet att klara av den. Tigerräkorna med prusciottoskinka är rullade, räkorna till chiliblandningen är skalade, chipsen är köpta (glömde dipen, men gräddfil och lättsaltat kan väl smaka bra?). Fast jag vet inte vad jag ska sätta på mig...det får bli nåt rosa....inte den lilla svarta iallafall z. =)


Grattis Johanna.

Hört på bussen

Nacka/Värmdöbussarna är så roliga. Underhållande iallafall. Och eftersom jag oftast åker ensam så brukar jag tjuvlyssna på folk. Det här är det senaste:

Två flickor som går 2:a året på gymnasiet diskuterar om någon asiat eller nåt:

Clueless1: Asså, när han typ pratar så liksom förstår jag inte vad han säger för han är ifrån typ...*tankepaus*...*indragning av snor*.....eh.........säg ett land i Asien.

Clueless2: Öhhh.......hmmmm.........ehhh......... typ Israel? Nej, det ligger ju i Europa.

Jag vet inte hur man kommenterar konversationen. Jag har visserligen en hög position på facebook's "jämför dina vänner" under påståendet "most likely to have a blond moment". Men jag tror att jag har lång väg till ett ständigt vakuum.

Jag träffade visserligen en människa på gymnasiet som inte visste Frankrikes huvudstad utan gissade på London. Vart är vi på väg?

Nu ska jag hitta 149.

Tolkningsmöjligheter

För att tolka en text behöver man bland annat kunna tolka sammanhanget på lämpligt och realistiskt sätt. "Två par strumpor åt lille- lillebror" i den kända barnvisan bä bä vita lamm syftar inte på att lillebror åt upp två par strumpor utan att han fick två strumpor ur säcken full med ull och helgdagsrockar. Hade inte sammanhanget funnits hade vi inte haft möjligheter att dra denna rimliga slutsats. Alltså, kontexten avgör hur vi tolkar och i det flesta fall väljer vi tolkningen med bäst förutsättningar i ett visst sammanhang. Att man sen tycker det är underligt med ett lamm som delar ut söndagskjolar och annat hemslöljdsaktigt är ett annat forum.

Tur ändå att man lyckas fokusera på annat än julemat och klappar den här tiden på året. Det enda som stressar mig är var/hur/när jag ska befinna mig under jullovet för att effektivisera vin (oj, en Freudiansk felskrivning? min ska det vara) vistelse i värmelandet. Kanske ska vara glad för det...vissa andra verkar befinna sig i turbospinn.

När jag inte pluggar, städar, lagar mat, diskar, ser på tv eller sånt så brukar jag ägna mig åt plate-spotting. Jag är vad som brukar kallas en nörd i det ämnet. Egentligen är det ett beroende som inte går att ta sig ur. Leken går ut på att man i nummerförljd ska leta efter bilars registreringsskyltar från 001 till 999. Jag har lekt leken i drygt ett år nu och håller på att leta efter 148. Jag som tyckte att T och F var segdragna med kurragömman som tog 2 timmar att försöka avsluta. Dumma människor som drog in mig i fördärvet. Hade tänkt sluta vid 099 men sen fick jag syn på 100 och 101 och då var gränsen överskriden. Jag kan inte sluta. Är som besatt på bussen och börjar nästan grina om jag inte hamnar vid fönsterplats på vänstersidan eller om rutan är insmord med vaselin (oftast handlar det om skrifter som "wille ♥ lina= sant" och/eller "bajsbusschaufför"). Finns det någon hjälplinje eller rehab mot ett sånt beroende?

Tidigare inlägg Nyare inlägg