johankie

Jag har äntligen tagit itu med mina studier. Mycket koncentrerat sätter jag mig in i den engelska litteraturen om etik och moral, argumentationsanalyser och livsåskådningsartiklar med översättningspennan i högsta hugg.
 
Plötsligt slog det mig. Samtidigt som vi vanliga sitter hemma i ett hörn och amatörfilosoferar om olika orsaker till att vi är som vi är eller varför vi gör som vi gör, så finns det alltså människor som forskar i ämnet. Skumt. Livsåskådningsforskare.....ännu en titel som kategoriseras i "Vad-är-det-för-jobb"-gruppen tillsammans med sociologer och samhällsvetare.

Man kan ju då fråga sig...vad är livsåskådning? Inte en helt enkel definition som jag fortfarande har problem att hänga med på efter tre föreläsningar. En av dessa forskare, Anders Jeffner har gett begreppet livsåskådning denna definition:

" En livsåskådning är de teoretiska och värderingsmässiga antaganden som utgör eller har avgörande betydelse för en övergripande bild av människan och världen och som bildar ett centralt värderingssystem och som ger uttryck åt en grundhållning" ( Mazzarella, Silfverberg & Hansson, 2006).

Jag måste säga att det finns tusen livåskådningsteorier. Humanistisk, existentiell, ateistisk, teologisk and so on...
Därför blir det svårare och svårare att förstå ju mer jag gräver ner mig i ämnet. Först tycker man att man förstår, senare har man totalt tappat greppet och vet återigen inte ens vad det handlar om. Kebab? Läppstift?

Jag har iallafall fattat att det handlar om att hitta en förklaring på en annans eller sin egna verklighet, rätt eller fel, vem är jag?, vad händer efter döden?, vad är meningen med mitt liv? osv. Vår föreläsare beskrev en situation där man måste ha tanken på livsåskådning och grundkunskaper i ämnet för att förstå hur en annan människa bla. agerar.

Låt säga att du sitter i kassan på ICA.  En man kommer och lägger upp sina varor på bandet och när han betalar säger han:
"Ängeln som står bredvid mig är den som förser mig med pengar".
Jaha tänker du. Vilket pucko. I vården när man stöter på liknande situationer ska man alltså acceptera att detta är mannens/kvinnans verklighet och denna ska man ta hänsyn till.

Vart går då gränsen mellan livsåskådning och psykiska störningar, kan man ju undra. Om mannen istället bara hade gått ut från affären utan att betala för att sedan förklara sig med att det var ängeln som skulle stå för kalaset kan man ju anta att sanningen var något annat än människans verklighet med utgångspunkt livsåskådning.

Föreläsaren hade även stött på en person som påstod sig ha förmågan att vara på två ställen samtidigt. Också ett fall för psykvården kan man ju tycka. De skulle iallafall ha nån sorts muntlig examination (med eventuell risk för felaktiga uppgifter). När hon berättat detta och sagt att hon samtidigt som hon var där för att redovisa så satt hon också på en bänk i en park. Jag hade svarat på påståendet med ett asgarv men som den expert han var inom ämnet så ställde han frågan: "Du sitter väl inte på bänken och läser innantill ur boken samtidigt som du utför redovisningen?" Svaret blev "Nej, det gör jag inte".

Så länge som verkligheterna inte stör människans förutsättningar att kunna fungera i ett socialt samspel i den konkreta världen så kan man tydligen ha mycket underliga abstrakta tankar/verkligheter.

Så. Blev ni något smartare av det här? Nej...inte jag heller.


Referenser:

Mazzarella, M., Silfverberg, G., & Hansson, M.J. (2006). Nya vägar i vårdetiken. Lund: Studentlitteratur

(Vid flera författare skrivs ordningen efter efternamnsinitialen. Står namnen på boken i annan ordning följer man detta).

Jag sa ju att jag skulle referera enligt Backman.