Att va på smällen.

En vanlig dag för mig går ut på ett flertal jobbiga projekt och inte mindre än en dag i veckan väljer jag att skita i allt och ligga kvar i sängen. Gå upp i sig är ett projekt. Man måste ju tvätta sig och klä på sig vilket gör att man bli svettig och behöver tvätta sig igen. Om man inte känner för denna upprepning kan man smälla i sig en macka och sätta sig på cykeln i nedförsbacken så svetten får fläkta bort. Sen då? Har man inget brev att posta eller burkar att panta till glass så får man ta en väg hem som inte innebär ovanstående nedförsbacke. Väl hemma är man så slut så man behöver lägga sig en stund. Om det blir mat vet man inte. Det beror på om man har en karl hemma som förser en. Den varma spisen gör att det lätt blir en macka om man tvingas till konfrontation med just den vitvaran. Sen kan man vila lite till ca 45minuter innan vännerna som förser en med pantburkar kommer och ser på fotboll. Vad ska jag göra sen när EM är slut?

Jag har blivit en liten grönsak som skriker på iste varje kvart och tuggar marie kex konstant. Låter lite som tanterna på hemmet. Det blir ju inte bättre av att jag kissar ner mig litegrann ibland om jag inte koncentrerat trycker ut det sista varje gång jag är på toa eller att 
min bästa vän informerar om gosighetsfaktorn på olika bindor man kan köpa. Ja livet är härligt...


                                     

Spara och slösa

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Har länkat mig fram genom cyberspace och hamnade här. En 48 kilos palmstam som skriver om vad hon sätter på sig och sin familj för kläder varje dag. Detta inlägg visade en söt liten tennisklänning a´ hur mycket pengar som helst till sin 12 månaders dotter. Sitter man och gråter över att försäkringskassan inte beviljar ens foglossning som sjukdom och därför går utan inkomst så känns just det köpet ganska bisarrt. Kanske grundar sig känslan i avund men sådär spontant blir jag bara förbannad. Som blivande moder skulle jag inte slänga ut en halv månadslön på en klänning man använder en gång. Inte ens för "fashions fade, style is eternal". Jag kan ju inte ens unna mig en herrgårdsost för fan. Tacka vet jag Z som modebloggar lite sådär amatörmässigt och sporadiskt med prylar man har råd med.

Blott en dag...

Idag började med jättefint väder. Jag skulle som sagt ha tenta idag vilket inte var en hit men jag försökte muntra upp mig med den öppna föreläsningen om "att föda på SöS" senare på dagen. Jag borde ha anat oråd när ribban för dagens tiptophet sattes så fort jag klev av bussen i slussen och klev en dm från en död jätteråtta som låg i sin blodhög. Men jag tänkte att nu har väl dagens hemskheter fyllt sin kvot. Ack lilla Johanna....tentan slutade med att jag (enligt mina egna beräkningar) har 9 poäng, 10,5 är godkänt, bara för att jag missade på nåt som jag glasklart kunde innan råtta-incidenten. Gråtfärdig åker jag hem. Då ringer karl och säger att hela vårat bostadsområde brinner ner. Panik? Ja. Det visade sig att det var grannhuset som fattat eld och efter ett par timmar fick vi komma hem. Konstiga kontraster när de som fått fria gluttar på mina gravidbröst helt plötsligt är hemlösa och jag gråter för tentor, döda råttor och fotografier som inte ens sett röken (!) av en eld. Bisarra ordvitsar kanske inte funkar än?

Iallafall är min vy från sovrumsfönstret sotig bakom tallarna och man blir ständigt påmind om hur jävla nära det är. Konstigt hur man kan bli av en sån här grej.

Couvadesyndrom?

Jag börjar misstänka att hela min graviditet är en bluff och att det egentligen är min karl som bär på den lilla. Magen putar, 10 kg extra, matnojjor samt energilöshet och en ynklig ursäkt till urinblåsa är vad som drabbat min sambo. Om jag kommer hem med två paket ägg, frustandes nåt otydligt om en äggfixering samtidigt som jag slänger på kastrullen och snabbt som ingenting sätter i mig 2 ägg så har han på samma tid slängt i sig 6 stycken.

Då hör det till att jag fått åka iväg själv och köpa äggen medan han låg hemma för allt var "så jobbigt". Hmm. Egentligen tycker jag ju att det är skönt att jag inte är den enda här hemma som lägger ut sig lite i vecken men hela gravidgrejen blir lite fel. Man börjar boa för att förbereda sig. Det är samma biologiska signaler som att man blir extra sugen på tegelsten och mycket mycket förfärad om mannen planerar att lämna en ensam en stund. Man bonar för barnet, bygger upp en trygghet samt säkerställer att kroppen kan ta hand om amningen sen efter förlossningen. Jag är orolig att mina biologiska klockor får stå tillbaka för att vi är två gravida under samma tak. Jaja....han är iallafall här...ibland. Det finns väl de som har det värre.

Har även fått beskedet att jag på grund av mina bäckenproblem inte kommer kunna jobba i sommar. Inte helt oväntat men ändå. Jag känner en viss panik krypa upp genom skinnet inför detta. Det är ju inte dagar fyllda med goda sommarcigg och iskalla coronas som väntar. Snarare innehåller de en pöl med svalkande vatten där jag kan ligga och sprängas för mig själv samtidigt som jag trycker i mig en matsedel värd att kastas bort av Anna Skipper.  "4st pizzor, 234 st chokladsnittar, 5 cheeseburgare, 2 kg pommes" osv...Idag till exempel. Jag åt frukost som man ska. En äggmacka. Sen lunch, potatis med fisk och spenat. Sen var jag inte hemma på fyra timmar och enbart en glass som mellanmål. Allt summeras med en fransk batong fylld med skagen och sen en tupplur på ca 1,5 timmar. Allt som man inte ska göra. Äta lite och ofta är inte min grej. Frosseri är mer a'la spankie och jag kan inte motstå. Snart ska jag ta min minichipspåse jag köpte förut...

Skolan är alltså slut på torsdag. Man avrundar med en fin tenta i statistik som jag inte är alls förberedd på. Jag har ju inte tid. Måste sova och äta hela dagarna. Jag får väl lägga på en rem imorgon och hoppas på det bästa. Kumulativa variablar och relativa frekvenser är inte helt glasklart. Om nån har expertkunskaper i hur man delar upp datanivåer på specifika fall och huruvida de är diskreta eller kontinuerliga så får ni gärna hojta. I really need the info.

 s=√  1⁄n-1 × ∑(Xi-X)²