Chubs and chaser party!

Har precis hört dagens bästa kommentar. Kanal?, Tv? 3 klockan 22. "Generation fett"'s programledare: "Ja men det verkar ju finnas en hel del tjockisar...bögtjockisar i Sverige".

Btw väldigt underhållande med en skock tjockisbögar som dansar runt Village people style. Hoppas de får hit det till Sverige. Finns det för kvinnor också? Tjockisflator som blir dyrkade av mindre- alt. halvmindre flator? Tv-programmet verkar bara rikta sig till män. Fall för JämO månntro?

Jag älskar människor som tänker utanför ramarna litegrann. Litegrann i det här sammanhanget kanske är en underdrift men ändå.





Chubby Mikey - Kung av chubs.


Sicknessknowledge.

Sitter på skolan och försöker lära mig om hur sjukdomar diagnostiseras, behandlas och vårdas. Jag har en ganska lärorik bok här som är fylld av info om bl.a. frakturer, chrons och ulcerös kolit. Jag gillar också att författarna/ översättarna har spexat till det lite i texten här och där. Till exempel så var det inte "den här sjukdomen är ganska lurig...." jag förväntade mig efter 80 sidor medicinska termer och fackspråk. Inte heller "resultaten av proverna vid detta tillstånd är inte helt imponerande." Kanske bara är jag som är övertrött men det kändes lite fel...men roligt.

Iallafall. Det kommer inte att gå så bra. Åtminstonde är jag inte i det här stadiet förkänt av ett godkänt. Finns det folk som överklagar ett G bara för att man känner att man "klarade det på tur"? Något att forska i kanske.

Fick praktikplaceringen igår också. Spännande. Satt och beklagade mig till Z att jag inte var säskilt imponerad av ortopedi (mest för att jag har svårt för alla sorters ledproblem och frakturer). Fem minuter senare dimper ett mail ner med den trevliga överraskningen att jag minsann ska vara på ortopediavdelningen 3 a/b i 6 veckor. 3 veckor psyk i Kristinehamn, 3 veckor psyk i samma by och sist men inte minst 6 veckor på hematologen i Karlstad. Den var åtminstonde lite trevlig. Yummie. Jag ska lyssna extra noga på de föreläsningarna och spika den delen i tentan. Så är ju inte fallet med ortopedin så jag får väl kompensera på nåt sätt.




Vacker men inte så trevlig.

Kronisk Leukemi...
...vacker men inte så trevlig.


En dags arbete.

Idag har jag klarat av hela lägenhetens smuts, tvättat och med stort engagemang jobbat för att driva ut en misstänkt UVI med oändliga mängder vatten. Skulle behöva fotvård också. Hur ofta är normalt för sån egenvård?




                                  


Missing pieces.

Jag saknar:

- V, L och N i sthlm som skulle kunna liva upp ett kadaver som sitter smuschat i asfalt om det skulle behövas.
- Tid för asgarv och mys med Z.
- R när han är hos F.
- Mina skinnyjeans.
- Rena golv.

För övrigt är jag helt nöjd.


Back on track.

Det är dags att lägga skrivkrampen på hyllan, få tummen ur arslet, sluta mata hästen med torrfoder, trä på sig dom nya skorna osv.

Idag har jag borstat tänderna med colgate superplus-special. Sen satte jag på min ett par jeansleggings, en top, röd kofta, mc-bootsen och en stickad mössa och begav mig till min bil, som är en vinröd saab 9-3 från 1998. Jag åkte hammaröleden och svängde av mot kroppkärr förbi den nedlagda statoilmacken och sen uppför backen till uni där jag skrev en mer eller mindre omfattande tenta i sjukdomslära och farmakologi. Jag tänkte att jag skulle ge er alla frågor också men jag glömde dom.........

Nejdå.....ovanstående skit är sant men inte relevant för er som läser. Jag ville bara visa hur jag tycker att en blogg inte ska se ut.

Pratade just med G som helt var med på noterna att jag ska börja blogga igen. Vi pratar ju visserligen varje kväll så en dubbelinfo om min dags aktiviteter är väl inte vad hon vill ha utan nåt mer I guess.

Sen vattenplumset i somras har livet tagit en vändning. Jag blev singelmamma i maj. På en nära väns bröllop ironiskt nog. Jag flyttade till en egen lägenhet centralt i KD, började dejta, blev kär, började skolan, blev asocial. Känns bra men jag är mer än väl medveten om hur tråkig jag kan verka nu när jag fallit in i vardagsrutiner och höstkärlek. Men jag myser varje sekund ändå på nåt sätt.

Anyway. Asocialismen (?) har lett till en ökad kroppsvolym under min hudkostym så förra veckan bestämde jag mig för en rensning a`la ketodiet. Trots kunskaperna om hur nyttigt denna bantningsmetod INTE är så kör jag på. Det är så fruktansvärt effektivt att lämna kolisarna på tallriken. Risken finns nu att man stinker aceton ur mun och andra ställen och att man känner sig lite yr och förvirrad. Men jag tänkte bara att det kan vara bra att veta om man tänkte fresta mig med choklad eller nåt. Det kommer inte funka. Kära G och M är också med på noterna. Får se vem som håller längst.

Dag 1 = Avklarad. Cirkus 68 kg.