Små små saker.

På min skola, och säkert alla andra universitet också, finns en smart lösning för alla studenter som vill skriva ut arbeten eller så. Man får ett kort som är kopplat till en personlig användare, man laddar kortet med pengar i en grej och sen betalar man av det med 1 krona per papper. Vad som händer mig är att jag istället får ut en annan människas skitarbete om rävar och dess levnadsvanor istället för en powerpaintpres. om bacilusker och annat snusk. 30 sidor hann skrivas ut innan jag stoppade det. Personen dök aldrig upp så det kunde inte avkrävas. Skitirriterande.

I lördags var jag på mysmiddag hemma hos kära Z. Mycket god mat och ännu trevligare sällskap. Jag och crazy C avrundade kvällen med bowling och tequila. Vi träffade tre stycken Henrikar som bjöd på lite öl och skakade även hand med nån "Idol-Erik" som jag aldrig hade sett. Han höll iallafall med mig om att Laila Bagge samtidigt som hon kan se skitsnygg ut även har en förutsättning att se lite transig ut. En väsentlig parentes.

När vi skull hem började det bli problem.

1. Vi hade inga kontanter så vi missade 01.00 bussen.
2. När vi skulle ta ut pengar så gick inte det för alla bankomater hade pajat. Jag räknade det till 10 stycken.
3. När vi precis skulle hinna med 02.30 bussen (den sista) och vi hade lyckats tigga till oss pengar till det så ändrade nån smart fan klockan en timme till 03.30. Sista bussen fanns inte längre. Det kändes som om jag befann mig i nån Matrixvärld och jag bara väntade på att nån skulle hoppa fram och berätta att jag inte finns, att min identitet är utraderad. Harmageddon style.
4. Fredrik fixade fram Ali, en polare med bil om ni förstår.
5. Vi åkte till norrstrand, bankomaten funkade inte.
6. På shell försökte vi handla och ta över summan för att betala Ali men det funkade inte för nån. Jag tänkte att jag ska försöka igen och då funkar det. Fast bara 500-lappar. Eftersom jag fick totalt 1230 kr från fk så var det inte jättekul.
7. Ali har 280 kr i växel. Jag betalar alltså 220 kr för en mindre vit taxi som egentligen kostar 80. Tack för kaffet.

Nu under tiden jag skrivit det här så raderades allt när jag kommit till punkt 4 så jag fick skriva om. Hoppas jag inte kissar på mig också.

In a nutshell

Igår tillbringade jag 4,5 timmar i jumbolansen på väg till Uppsala. Väl framme hade jag en träff med en sjuksköterska på klinisk genetik i ca 30 min, lämnade två rör och sen åkte jag de där 4,5 timmarna tillbaka med jumbolansen. Varför heter det jumbolans? Jumbo har alltid haft en negativ klang i mina öron. Jumbon är väl den som kommer sist men får pris ändå. Snacka om kollektiv mobbning av alla som väljer detta, trots namn och seghet, förmånliga transportmedel.

Iallafall. Sjuksköterskan har vid flertal tillfällen träffat andra medlemmar i min familj eftersom vi genomgår en utredning om en mutation i en gen som gör att man har en ärftlig typ av bröst- och äggstockscancer. Det visade sig att min mor är bärare och det ger mig ungefär 50% risk att även jag har den.

När jag kom dit var jag mycket tydlig om att mina kunskaper om gener, kromosomer och dylikt är på en liten djupare nivå än en som inte läst kurser som innefattar läsning på cellnivå och därför vill jag ha information som matchar mina kunskaper. Jag använde ord som cell, kromosom, DNA, protein, adenin, cytosin, tymin och att det var något mer som jag inte kommer ihåg.

Trots detta fick jag förklaringen: " Ja Johanna, som du vet så ärver man hälften av sina gener från pappan och hälften från mamman. Du kan tänka dig att din pappa är den ena bokhyllan där och din mamma är den andra. Om du skulle plocka ut 23 böcker från pappahyllan och ta 23 från mammahyllan som du stoppar in i en tredje hylla så får du en Johannahylla." Jaha.....det fattade jag inte...
"När vi började utredningen med din mamma så visste vi inte vad vi letade efter. Det var som att stå vid den där hyllan och leta efter ett ord som vi inte visste vad det var än. Men nu, nu har vi kommit så långt att när vi ska utreda dig, då får vi helt plötsligt en bibliotekskatalog till hyllan där vi kan söka efter rätt bok, rätt sida och rätt rad, och kom ihåg, det är 50% risk att du har det och 50% chans att du inte har det". Det sistnämnda fick jag till och med uppskrivet på papper att ta med hem, ifall jag skulle behöva påminna mig själv vad 50-100 är.

Väldigt pedagogiskt men i utbildningssyfte fick jag inte ut så mycket av det.

Iallafall. Om några månader vet jag hur det blir och om jag ligger i riskzonen. Återkommer om ämnet då.






...





Kärlek



Någon mer beskrivning av lördagskvällen behövs inte. U styrde upp en lyckad fest med god mat och trevligt umgänge.

Bildligt talat.

Jag är en sucker för ordspråk. Mest för att jag ärligt tycker att det oftast finns nånting av visdom i många av dem. Just därför låg jag och funderade på "gräset är alltid grönare på andra sidan" igår. Jag känner mig nämligen inte jättesugen på den andra sidan och då undrar jag om det bara är så att det inte kan bli grönare än det redan är på "rätt sida" eller om jag helt enkelt har så trist liv att det aldrig finns en bättre variant att frestas av. Borde kanske tilläga att jag inte för en metaforisk dialog om mitt kärleksliv utan en mer generell variant. Om det alltså är så att det alltid är grönare på andra sidan så borde ju den sidan man ursprungligen kom från bli grönare automatiskt. För då är ju andra sidan den första sidan. Nån som hänger med?

Om man då hoppar över till den där blomstrande grönsidan så blir plötsligt stället man kom ifrån lika lockande och man är inte helt nöjd ändå. Man vill tillbaka. Och så kan man hålla på sådär i evighet. Måste vara jobbigt. Antingen har jag det väldigt bra eller så finns det sån brist på spänning i mitt liv så jag inte ens skymtar en annan sida med bättre erbjudanden.

Men om man kunde hoppa över och hämta det som blomstrade och lockade så och ta med det tillbaka då? Eftersom det är blomster så skulle det ju dö och torka ut efter ett tag och då är ju det roliga slut. Kanske man kan ta med bara ett frö och så på "vanliga sidan" så kunde man ju införliva det där lockande i sin egen trädgård...

Öhm......?

Btw.....jag är brunettrödhätta numer. Impulser ska följas....

Lite skit i hörnen

Sitter här och förundras över hur snabbt vårt hem blir smutsigt. I förrgår kväll knäskurade (!) jag hela lägenheten. Redan imorse såg det ut som om vi haft middagsbjudning med rostat bröd och marmelad i hallen. Drygt 36 timmar höll sig den fina glansen. Men det kanske är som de säger. "Bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete."

Klarade min första hemtenta på Karlstads universitet med ett VG. Detta är jag enormt stolt över och ska försöka ha det i  minnet när jag förmodligen får omtenta mikrobiologin som börjar v. 14. Optimism är inte min grej.

Nu till en helt annan sak. Kolla in det här.







Visst är det lite småsjukt ändå. Eller är det jag som är känslig och dömande? Pappan ligger i badet, äldsta dottern står i duschen och mamma samt lillasyster sysselsätter sig med annat under tiden. I samma badrum. Alltså, hela familjen samlad i badrummet. Är det normalt efter att barnen nått en viss ålder? Kanske är det jag som uppfostrats knäppt som tycker att nakenhet med pappa efter jag fyllde 11 var lite obehaglig. Pudeln fick också vara med btw. Kul med en familj som är befriad från tabun. Det blir nåt för Magnus Betnér och hans "Ingenting är heligt."

Lost in kretskortet

Min fredag den 13:e varade hela vecka 11 och hoppas att det släpper nu. Började fint med att datorn kraschade med bilder och allt annat som är det första man räddar i en brand (efter bebis då såklart). Innebörden av detta är -6000 på kontot för en dator måste man ha. Ytterligare - blir det om superexpertdatakillen jag lämnat hårddisken till kan rädda det viktigaste. Fast det är det värt. Igår rasade min guldklimp rakt ner i golvet när vår, inte helt nya, gåstol gick sönder i sitsen. Fick två fina bulor men lyckades precis missa den öppna fontanellen så det gick bra. Trots det var det vaknatt för att vara på den säkra sidan. Så nu när allt är bra igen så kan jag gråta lite över ett ytterligare uttag till en ny monsterapparat.