johankie

Jag är en sucker för ordspråk. Mest för att jag ärligt tycker att det oftast finns nånting av visdom i många av dem. Just därför låg jag och funderade på "gräset är alltid grönare på andra sidan" igår. Jag känner mig nämligen inte jättesugen på den andra sidan och då undrar jag om det bara är så att det inte kan bli grönare än det redan är på "rätt sida" eller om jag helt enkelt har så trist liv att det aldrig finns en bättre variant att frestas av. Borde kanske tilläga att jag inte för en metaforisk dialog om mitt kärleksliv utan en mer generell variant. Om det alltså är så att det alltid är grönare på andra sidan så borde ju den sidan man ursprungligen kom från bli grönare automatiskt. För då är ju andra sidan den första sidan. Nån som hänger med?

Om man då hoppar över till den där blomstrande grönsidan så blir plötsligt stället man kom ifrån lika lockande och man är inte helt nöjd ändå. Man vill tillbaka. Och så kan man hålla på sådär i evighet. Måste vara jobbigt. Antingen har jag det väldigt bra eller så finns det sån brist på spänning i mitt liv så jag inte ens skymtar en annan sida med bättre erbjudanden.

Men om man kunde hoppa över och hämta det som blomstrade och lockade så och ta med det tillbaka då? Eftersom det är blomster så skulle det ju dö och torka ut efter ett tag och då är ju det roliga slut. Kanske man kan ta med bara ett frö och så på "vanliga sidan" så kunde man ju införliva det där lockande i sin egen trädgård...

Öhm......?

Btw.....jag är brunettrödhätta numer. Impulser ska följas....