Min julskinka har rymt.

I fredags tappade jag min kamera på kroggolvet när vi dansade. Igår var jag och hämtade den eftersom nån hade lämnat in kameran i baren. Sånt händer inte. Man tappar en mobil i toan men man får inte tillbaka teknikprylar man tappat på en krog. I och för sig så vändes alla förutfattade meningar om hur saker ska vara när Z gick iväg och åkte skridskor helt spontant. Hoppas jag också kan få för mig så hippa idèer när R behöver en bambilektion. 

Skolan har inte ringt ännu och jag kan inte få tag på hon som har min framtid i sina händer. Årets tomte verkar tycka att jag har varit elak. Kanske är lika bra om det skiter sig. Det enda jag kommer ihåg är "att vårda är att ansa, leka och lära i en anda av tro, hopp och kärlek" samt ergoplasmatiskt retikulum men inte dess funktion. Så talar en sann optimist.

2 dagar kvar till jul.

Just my luck

Patricia har precis bekräftat vad jag redan visste. Att mitt liv aldrig bara kan rinna på som smör. Inte en enda jävla dag under den veckan jag ska vara i Sthlm har de öppet. Och det där presentkortet kan de minsann inte förlänga......det kommer faktiskt andra födelsedagsgäster i februari. Måste ringa runt och breaka the news till alla inbjudna imorrn. Trist...





Free spirit

Är, om man jämför med andra mer aktiva bloggare, i vanlig ordning lite seg med uppdateringar om mitt liv. I helgen hade vi pysselkväll hos Z. Väldigt trevligt btw. För första gången på 4,5 år fick jag äntligen gå ut med min motspelerska i det vi kallar dansvärlden. Intaget av diverse drycker var like old times och promillehalten var ingen perfekt kombination med pyssel och julklappsrim. Ute på kära ankan gav jag upp drickandet efter att ha smuttat på två olika drinkar á 100 nånting. Jag trodde det var äckliga drinkar de gjorde men förmodligen var det fyllan som satte stopp för i vanliga fall hade jag hellre kräkts av dem än gett bort dem. Men man har ju blivit äldre också, det märktes inte minst på dansgolvet. Vad var det för musik? Jag tycker själv att jag lyssnar på kommersiell radio för mycket men tydligen inte. Det är inte lika lattjo om man inte kan beat (uh?) och text. Alla ålderstecken verkade iallafall ha släppt när eurodisco-medleyt startade. Tillsammans med B från förr som vi hittade där körde vi svettdanser med diverse Deesteg á la 90-tal. Bisarrt eftersom vi inte stod på dansgolvet utan befann oss i nåt som motsvarar en högljudd lounge där alla ser allt. Vi är för härlige...


      +        = SANT

Årets Julklapp

Många hävdar att webradion ska vara årets dunderkap på julmarknaden. Själv har jag önskat mig ett Sverigespel i brist på annat. Vet inte om det är kul heller. Har bara hört reklam på radion. När jag ska ha tid att i goda vänners lag sitta ner i lugn och ro och avnjuta detta spel vet jag inte heller. Har fortfarande inte spelat guitar hero med min hjältinna som vi planerat i dryga året. Nåt jag inte önskar mig är p-böter, men vår herre verkar inte ha uppmäsksammat detta. Det ser ut som att jag varje gång när jag går ut för att plikttroget lägga i mer pengar har fått en förbannade lapp på rutan. Igår var det mitt fel. Jag använder ju röven istället för ögonen när jag parkerar så när  jag ställde ner bilen vid bibblan missade jag att det just på min rad stod Förhyrd 9-18. Jag kunde ju ha åperopat "hyperblond moment" och ställt mig på plats 19 efter deras anvisningar. Finns en som gjorde det. Är man så förvirrad att man inte vet att 9-18 inte är platser utan klockslag så tycker jag nog att man ska få komma undan böteslappen. När jag fått boten blev jag asförbannad och tänkte att jag skulle åka till en annan del av stan där det inte kostar så mycket. Alla parkeringsplatser var tagna. Gatan som man brukar få stå på var helt tom. Anledningen: Avgift 9-18, P-förbud 8-16 Månd Jämn vecka. Vad var det för dag? Måndag jämn vecka. Det resulterade i att jag ställde mig 40 mil bort och gick in till city. Inne i stan fick jag ett nytt yttre, en snygg page med ännu snyggare underfärgning i lila och rosa. Det låter inte klokt, jag vet. Men nu är jag den rockigaste mamman i stan. Tack L.

Väl hemma hade det i  likhet med min goda vän
Z  dimpit ner överraskningar i min låda. För 49 kr + 29 i porto får jag tre nummer av DV plus Sex and the city DVD:n och en superlyxig mascara. Det är taget. Bögbåten Patricia i Sthlm har också fått veta att jag fyller 25 så de bjuder mig på valfri tvårättersmiddag. Om jag tar med 5-35 personer så får de halva priset på sin mat. Det är också taget. Jag är för övrigt ledsen att det inte var jag som låg bakom Lasse Berghagen DVD:n. Hade älskat att komma på den idén.

Curlingföräldrar

Har precis sett en debatt om föräldraskap på tv. Medverkande var diverse mammor, författare i ämnet, pappor och nån psykolog. Mitt i klungan av alla sitter Anna Wahlgren eller vad hon heter. Hon är mer känd som "hon som skrev barnaboken". De flesta verkade gilla henne för när hon presenterades sa alla "oh, the queen"  efterföljt av applåder. Jag har en mer kritisk inställning till människan. Skulle försöka mig på hennes alster men var på väg att stänga igen redan när jag kom till kapitlet "förlossningen". Hon påstår på fullaste allvar att man kan föda barn HELT smärtfritt utan bedövning eller andra onödiga berusningsmedel om man bara pluggar in självhjälpsboken "Att föda utan smärta". Jojo. Jag läste vidare men fick nog vid amningskapitlet. "Amma först på ena bröstet, rapa. Amma andra bröstet, rapa. Sover inte bebis nu så kan han/hon få snutta några sug till sen somnar han/hon garanterat." Verkligheten för mig: Amma först på ena bröstet, rapa, jättespya med klatscheffekt på golvet, jätteglad men ultrapigg bebis. Man får prestationsångest och tror man gör fel. Jag kanske inte har gett henne en ärlig chans, hon hade ju ändå fött och uppfostrat närmare hundra barn så hon borde ju veta. Men jag slutade läsa där. Hon sa ikväll att man nära på kan se om någon är ett "barnaboksbarn". De är nämligen glada och väluppfostrade.

I allmänhet så handlade för övrigt allt om hur man ska uppfostra sina barn, som ni kanske redan förstått. Frågan var om dagens "curlingföräldrar" var på väg tillbaka till auktoritetsuppfostran som på den gamla goda tiden. Varför måste allt handla om ytterligheter? Kan man inte ha gränser utan att vara nazi? Olika meningar fanns och alla hade nåt bra att komma med. Själv känner jag att en förhandlingsbar konsekvens kan vara the shit. Vad tros om det ni som har barn själva?

Jag tog visst upp mina problem med att stava i nåt inlägg här innan. Igår fick jag en liten lapp från liberoklubben. De hade ett superduperbra erbjudande till alla sina med-lemmar. Alla med lemmar har chans att vinna ett gåvopaket. Kul särskrivning. Jag kanske inte är så tokig på att skriva det svenska språket trots allt.