johankie

Jag kan inte sluta äta godis. Kroppsvolymen bara ökar i takt med all skit jag stoppar i mig men det finns ingen hejd på jävelskapet. Bara så ni vet.

Jag ingår, parallellt med studier och att vara mamma, i ett bygglag om 4 pers som håller på att bygga upp min sambos möbelbutik här i Karlstad. Det har visat sig att jag är en superb snickare, målare och arbetsledare/fascist. Jag kan sätta en mönstertapet,  måla på primer till kakelsättningen nästa dag och vara en halvbra mamma samtidigt som jag piskar på bakfulla idioter som inte alls jobbar på fast det är deras grej. Funderar på om jag ska skita i hemakrotitlabben på torsdag och gå en vidareutbildningskurs i möbelrenovering istället. Då har jag ju liksom allt. Det gäller att tycka om sig själv...            

                

Förutom titeln på en bra bok så är det även de tre första orden i meningen som avslutas med ....ska jag klara ssk-utbildningen. Även om jag kommer hatta runt i all terminer och aldrig kommer känna en själ så ska jag klara det. Hoppade på karlstads termin 2 idag. Hälsopsykologi var ämnet. Alla andra hade läst biomedicin terminen innan så på frågan som löd "Varför blir man sjuk?" kom svar som "Dåligt immunförsvar" och "Man utsätter sig för UV-strålning" (Nej, jag ljuger inte). Jag hade dock tankarna i mer psykologiska flumvarianter men verkade vara ensam i den skaran. För första gången kände jag att Ersta gett mig nåt, ett försprång. För första gången i mitt liv kan jag också säga att jag kände mig överkvalificerad.

Jag är inte en frekvent användare av min blogg, det märker jag. Det finns dock ett hundratal inlägg inskrivna i min hjärna men jag har inte riktigt ork, eller ibland ens lust att sätta mig framför datorn.

Skolskräcken har jag tagit itu med och på måndag småbrjar jag lite med en slapp kurs i hälsopsykologi, peppar peppar. Jag fick tillgodoräkna min kurs i anatomi på 10 hp och nu har jag plötsligt 15 hp på den. Kursen jag läst "täcker allt väsentligt men har inte samma djup, men det är dock inte möjligt att särskilja delmoment som ska kompletteras utan ev. brister får tas igen i andra kurser". Puh...slapp jag den då. Fint. Nu har jag en ansökan på Ersta, 30hp hos csn som jag av misstag lämnat stuieförsäkran på, en ansökan på kau på 30 hp efter första budet hos studievägledaren, ett mail med frågan om vad jag gör med dessa ansökningar om det visade sig att jag ska plugga 22,5 hp med 5 veckors glapp samt en ansökan om de veckor jag faktiskt ska plugga. Jag är helt enkelt rädd att inte få pengar. Mitt ärende kommer ta tre år...

En annan miss jag lyckats ta mig igenom i tårar är en krossad flaska med foundation för 250 riksdaler. Använd 1 gång. Jag grät även en skvätt när jag läste i DV om nya modet "boyfriend-cut" vilket är som det låter, byxor som ser ut eller rentav är din killes och har en lite ofitig känsla över sig. Jag grät för att det var fult men också för att jag dagen innan beslutat mig att Freddes Lee´s som han inte använder skulle vara perfekta byggarbrallor och nu har en del målarfläckar samt en del rivhål. Inte ens en sån basicgrej kunde jag klara av.

Ja ä väl för härli?

Den här jul- och nyårshelgen har gått fortare än de tidigare jag upplevt. Kanske för att jag inte så ofta spenderar sega dagar bakfull under storhelgerna och inte märker när dagarna går om varandra. Såg att sist jag skrev var 2 dar innan jul och nu är det nästan februari...väldigt nästan. Man kan se det på två sätt. Antingen är jag väldigt seg och har inget att prata om för inget händer i mitt liv eller så har jag ett liv och hinner inte sätta mig ner så mycket som jag vill mitt i allt spännande som händer omkring mig. Antar att det första är närmare sanningen än det sista. Iallafall har tiden sen senast innefattat kaos med julefest hemma hos oss. Halva värmland närvarade och mitt vardagsrum ockupperades av diverse svärmödrar, gammelmostrar och annat trevligt. Vi åkte till Sthlm över (under?) nyår och firade att jag nu är närmare 50 än 0. Där använde jag förra årets present och blev sminkad av ett proffs som var 17 år yngre än mig, shoppade minilite på hysteriambassaden, a.k.a. mellandagsrea i hufvudstaden, umgicks med mysisarna L och N och deras tusen katter, blev kallad för "citychic" och hade en helkväll med V. Den helkvällen var för övrigt sådär äckligt perfekt. Mat och dryck blev jag oplanerat bjuden på av V som tyckte jag var värd det eftersom jag är den goding jag är. Supèn efterföljdes av en promenad genom storstaden på kvällen. Vackra ljus över hela stan och en stjärnklar vinterhimmel. I ån flöt ett par svanar omkring med sina bebisar och såg allmänt vackra ut. Kvällen avrundades med en öl på Götgatan och sen åkte vi hem. Inte klockan tre utan tio. Ingen baksmälla.

Middag och smällare på nyårsaftonen, som för övrigt inleddes med en champagnefrukost till min ära. Gott.

Jag måste säga att även om jag anser att Sthlm är lite överskattad så får mina charmisar det att bli jobbigt när man ska lämna dem. Grät när jag skulle åka hem. Känns jobbigt att inte finnas till hands när man kanske behövs. Tur att det finns bensinprissänkningar och X2000.