Atlas över människokroppen
Jag börjar seriöst fundera på hur lätt det kan vara att bli sjuksyrra. Har man träffat Lisbet J, neurologavdelningen i onämnd stad, så kan man ju faktiskt få en föraning om att det inte är några problem. Men eftersom jag fått veta att utbildningen sakteliga gått från i princip enbart praktik till mer teoretisk utbildning så förstår jag att Lisbet J är mycket gammal så hon slapp allt om plexus och aktionspotentialer.
Man blir så trött på sig sälv. Det vill säga min parietalis har fått mig att känna mig usel.
Hur ska en människa med iq något under normala klara av detta. Korvstoppning med föreläsningar på 6 timmar gör en trött och ofokuserad. Som tur är har man Z som kommer med roliga inflikningar via sms lite titt som tätt. Hon vet även vad jag talar om. Dura mater here i come....
Aha, det är DÄRFÖR! Jag har gått och spanat på Lisbet på sjukhuset och undrat hur alla lyckats med den här utbildningen, nu fick jag äntligen en förklaring. Det känns skönt. Du är jätteduktig, det kommer gå så bra så.. jag har tekniken emot mig idag, kan inte göra en uppgift eftersom kau´s studentnät ballat ur. Så synd. Då får jag väl slösurfa istället...