Gravidchock.
Eller ja......så himla chockad är jag väl inte. Har börjat vänja mig vid mina nya personliga attribut. Mina vänner, jag vill vara så vänlig och presentera de nya delarna av Johanna, tvillingarna "Tits" som numer tillhör en porrigare storlek än slitz, degiga "Tummy" som guppar omkring och hindrar mina knappar på byxorna att sitta kvar, och så har jag även nöjet att presentera de nya fem sinnena som helt apropå blivit experter på höga ljud vidriga dofter osv.
Idag när jag satt i väntrummet på lab så kom en kvinna in och satte sig bredvid mig. Inget fel i det kanske förutom att jag är gravid, det fanns platser längre bort och hon hade duschat sig i sin askkopp innan hon gick ut för dagen. Hur flyttar man sig bort från en männisa på ett snyggt sätt om det inte finns nåt tidningsställ längre bort eller gamla människor som mer behöver din plats? Tricky....det slutade iallafall med att jag sket i allt det där, tänkte på mig själv, ställde mig upp och gick till motsatta sidan av rummet och satte mig. Shit the same.
Sen var det inskrivning och jag fick sticka mig i fingret, kissa på en sticka och fylla i ett papper rörande mina alkoholvanor innan jag blev gravid. Jag har faktiskt blivit helt nykter sen jag fick beskedet (förutom en halv lättöl förra helgen, som jag bittert ångrar), men innan.......inte så nykter. Fast ska man vara det när man är 24 år och studerande? nä.... nä.....nej det är nog ingen fara. Hon verkade tycka jag var normal iallafall....fast jag hade haft en minneslucka det senaste året och att min fylla en gång resulterat till att jag skadat någon. Man skulle väl vara ärlig? Iallafall. Vi lyssnade på min livmoder och hörde ett svosch- svosch i 150. Den snälla sa att det var ljudet av ett litet hjärta. Då pirrade det till i magen på mig. F blev röd på kinderna och ville gråta men höll igen för att va macho säkert. Efteråt så fick jag min röda mapp med info, telefonnummer och "få-barn-boken" och gick hem. På vägen möttes man av massor av mammor och pappor med vagnar. De kollade på min mapp och plötsligt kände jag mig som en i gänget. Menande blickar och nickar bekräftade allt. Jag har kommit hem.
Idag när jag satt i väntrummet på lab så kom en kvinna in och satte sig bredvid mig. Inget fel i det kanske förutom att jag är gravid, det fanns platser längre bort och hon hade duschat sig i sin askkopp innan hon gick ut för dagen. Hur flyttar man sig bort från en männisa på ett snyggt sätt om det inte finns nåt tidningsställ längre bort eller gamla människor som mer behöver din plats? Tricky....det slutade iallafall med att jag sket i allt det där, tänkte på mig själv, ställde mig upp och gick till motsatta sidan av rummet och satte mig. Shit the same.
Sen var det inskrivning och jag fick sticka mig i fingret, kissa på en sticka och fylla i ett papper rörande mina alkoholvanor innan jag blev gravid. Jag har faktiskt blivit helt nykter sen jag fick beskedet (förutom en halv lättöl förra helgen, som jag bittert ångrar), men innan.......inte så nykter. Fast ska man vara det när man är 24 år och studerande? nä.... nä.....nej det är nog ingen fara. Hon verkade tycka jag var normal iallafall....fast jag hade haft en minneslucka det senaste året och att min fylla en gång resulterat till att jag skadat någon. Man skulle väl vara ärlig? Iallafall. Vi lyssnade på min livmoder och hörde ett svosch- svosch i 150. Den snälla sa att det var ljudet av ett litet hjärta. Då pirrade det till i magen på mig. F blev röd på kinderna och ville gråta men höll igen för att va macho säkert. Efteråt så fick jag min röda mapp med info, telefonnummer och "få-barn-boken" och gick hem. På vägen möttes man av massor av mammor och pappor med vagnar. De kollade på min mapp och plötsligt kände jag mig som en i gänget. Menande blickar och nickar bekräftade allt. Jag har kommit hem.
Kommentarer
Postat av: Zara
Aaaw, jag blir alldeles tårögd också ju... En arbetsskada man får som mamma. Gråter för allt, det blir inte bättre när bebben pluppat ut.
Trackback