johankie

Det är oundvikligt för mig, och kanske andra i min omgivning också, att observera att jag för tillfället genomgår en existentiell kris. Men det är ju helt normalt får jag veta. Stora händelser i livet ger upphov till stora tankar om sig själv. Vips så går inte livet längre ut på att hinna till bolaget innan det stänger utan när hur och var man ska plantera begonior på balkongen och hur mycket pengar har vi avsatt för nya utemöbler.

Tankar som slår mig nu för tiden är "när kommer nya numret av kommunals medlemstidning?", "har hon nya krukor i fönstret månntro?", "jag väntar med att handla tills efter tre på måndagar för annars har de inte hunnit plocka upp alla nya varorna." eller "Oj! Extrapris på laxfilee´r på MAXI och tre för två paket kotletter på Coop, då tar vi och åker till båda."

Jag saknar ändå inte det gamla livet nämnvärt. Visst skulle man kunna tänka sig en cigg till morgonkaffet eller ett gott vin till maten, vilket också ger vuxenpoäng. Jag tröstar mig emellanåt med att jag faktiskt inte äger strykjärn och strykbräda, att jag har en FBK- halsduk upphängd i datarummet eller är en dålig blomsterperson. Jag vill gärna tro att det jämnar ut allt det vuxna.

Nej det är jobbigt att plötsligt vakna upp och ha mer än 1 krona på e-sparkontot och nybytta lakan men jag antar att det tillhör det som vi kallar livet. Snart står jag och manglar lakan samt sätter bulldegar för full rulle. Ni är hjärtligt välkomna på elvakaffe med dopp.