johankie

Jag kan inte låta bli att fundera på konstiga saker. Idag slog det mig hur mycket man irriterar sig på i vardagslivets stunder. Jag kan tillexempel inte sluta bli högröd i ansiktet när folk trycker på stoppknappen på bussen när inte jag ska av, omg. Särskilt jobbigt är det när halva Bagdad intagit mittdelen, där min barnvagn ska stå, och luktar falafel eller vad det är. Tillägger att jag inte på nåt sätt är rasist men jag bor trots allt på krp och falafel är inte min kopp med te. Jag blir lika illa berörd när nån trycker på stoppknappen till stora torget eller varför inte slussen eftersom bussarna alltid stannar där. Det där med att uppskatta knapptryckningar bara för sakens skull upphörde väl i 5-års åldern?

Lika mycket som jag stör mig igenom bussturer så uppskattar jag promenader i solskenet, särskilt söndagsprommisen med Z och M som verkar ha blivit lite av en trevlig vardagstradition. lol.