På resande fot
Nu har vi varit på storstadsvisit och visat upp oss inför miljoner människor. Det var kul att träffa alla godingar men nu är man skittrött. Måste summera lite kort.
Dag 1, resan dit:
Fick billiga biljetter på x2000, R som lugnt i sin vagn hela vägen från Kd till Värmdö. Att ta med en bebis var ju ingen match. Åt. Sov.
Dag 2, ute på stan:
Shoppade loss med sparade tillgångar. Dock ingenting åt mig själv. Träffade f.d. klasskamrater och mös med V. Resan hem blev jag hatad av tre pers som fick resa på sig så barnvagnen fick plats. Retade även upp en illaluktande resenär när jag vägrade vända vagnen ut i gången. Satt hela vägen och funderade på ett motattackstal om han skulle angripa igen, men det blev inget. Åt. Mojsade med L och N. Sov. Stockholm är inte byggt med tanke på småbarn.
Dag 3, Nacka Forum:
Efter att snabbt bytt vinterdäck på bilen (chockade svärmor med de kunskaperna då hon aldrig skulle nedlåta sig en sån uppgift) så L med mig till nybyggda mastodontforumet. Det blev en klänning, en mössa och en cheeseburgare i kombination med visning av amningsbröst. Gick sen runt i alla glas och porslinsaffärer Gurra har att erbjuda. Åt. Sov.
Dag 4, åka hem:
Rutiner skiter sig lätt på en sån här resa till det sämre så därför var jag lite glad att den här dagen kom till slut. Packning är intressant. Vi hade ganska okej när vi åkte. Det var iallafall hanterbart på två personer. När vi skulle hem så var det inte så okej. Jag hade med mysighet i åtanke bokat plats i en kupé. Ni vet en sån där mysig med sex platser som man kan stänga dörren till. Men jag blev grovt snuvad på konfekten. Istället hade vi hamnat i en öppen minisalong med sex platser där man satt som runt i en ring. "Kupén" var inglasad som en bur och hade två öppna ingångar. Bord var utplacerade överallt så det var trångt och svettigt. En bebis, bilbarnstol och tusen påsar är en dålig kombination på trånga tåg. Särskilt om bebisen skriker och mamma svettas av panik. Panik för att alla hatar en. Vi delade kupén med en mamma, pappa och deras perfekta tysta treåring, en snygg tjej som var allt jag ville vara minus fem år, kongressledamöterna med gucci och armaniutstyrsel samt gubbarna med flanellskjorta, ölmage och såna där gula kängor. Ni vet de gubbarna som ser ut att heta Bengt och Bosse. Alla hade de en sak gemensamt. De stirrade på mina amningskupor som tillsammans med bröna var på väg att rymma. Tjejen tittade även på mina lindexjeans och deras ofitiga passform samt mitt flottiga hår. Kongresskärringen tittade på barnspyan som torkat in i slaget på mig rock. Mamman sög in varje sekund av förnedring och kände sig säkert som en bättre mor än jag. Jag menar vem tar med en tvåmånadersbebis på ett fullsatt tåg bästa koliktimmarna på dan. Men kudos till dem att de försökte gilla min skrikande bebis. Han såg sen till att ge mamma och pappa lite poäng genom att fyra av ett leende till var och en, vi var förlåtna och kanske inte så dåliga föräldrar trots allt.
Allt lugnade ner sig en timme sen blev han hungrig och ny blöja sugen. Panik igen. Utanför satt nämligen festflickorna med hög volym. Nu kom jag på mig själv med att förakta så hänsynslösa människor. Glömde bort att jag ett år tidigare hade suttit där med dem. Jag hade däremot inte hällt ut en miniflaska mousserande som "omedveten" hämnd mot mamman med det skrikiga barnet. Snygga tjejens väska blev indränkt så lite kaos drabbade faktiskt nån annan än oss. Det var inte en lätt lek att ta med ett spädbarn på tåget.
Väl framme så hade ljuvliga Z sett till att P kom och hämtade. Bra det annars hade vi fått baxa oss till stora torget i regn och tränkt in oss på en buss med partyungdomar. Det hade varit toppen det. Gråtande bebis var helt plötsligt jätteglad och pigg. Somnade halv tre.
Skönt att vara hemma.
Dag 1, resan dit:
Fick billiga biljetter på x2000, R som lugnt i sin vagn hela vägen från Kd till Värmdö. Att ta med en bebis var ju ingen match. Åt. Sov.
Dag 2, ute på stan:
Shoppade loss med sparade tillgångar. Dock ingenting åt mig själv. Träffade f.d. klasskamrater och mös med V. Resan hem blev jag hatad av tre pers som fick resa på sig så barnvagnen fick plats. Retade även upp en illaluktande resenär när jag vägrade vända vagnen ut i gången. Satt hela vägen och funderade på ett motattackstal om han skulle angripa igen, men det blev inget. Åt. Mojsade med L och N. Sov. Stockholm är inte byggt med tanke på småbarn.
Dag 3, Nacka Forum:
Efter att snabbt bytt vinterdäck på bilen (chockade svärmor med de kunskaperna då hon aldrig skulle nedlåta sig en sån uppgift) så L med mig till nybyggda mastodontforumet. Det blev en klänning, en mössa och en cheeseburgare i kombination med visning av amningsbröst. Gick sen runt i alla glas och porslinsaffärer Gurra har att erbjuda. Åt. Sov.
Dag 4, åka hem:
Rutiner skiter sig lätt på en sån här resa till det sämre så därför var jag lite glad att den här dagen kom till slut. Packning är intressant. Vi hade ganska okej när vi åkte. Det var iallafall hanterbart på två personer. När vi skulle hem så var det inte så okej. Jag hade med mysighet i åtanke bokat plats i en kupé. Ni vet en sån där mysig med sex platser som man kan stänga dörren till. Men jag blev grovt snuvad på konfekten. Istället hade vi hamnat i en öppen minisalong med sex platser där man satt som runt i en ring. "Kupén" var inglasad som en bur och hade två öppna ingångar. Bord var utplacerade överallt så det var trångt och svettigt. En bebis, bilbarnstol och tusen påsar är en dålig kombination på trånga tåg. Särskilt om bebisen skriker och mamma svettas av panik. Panik för att alla hatar en. Vi delade kupén med en mamma, pappa och deras perfekta tysta treåring, en snygg tjej som var allt jag ville vara minus fem år, kongressledamöterna med gucci och armaniutstyrsel samt gubbarna med flanellskjorta, ölmage och såna där gula kängor. Ni vet de gubbarna som ser ut att heta Bengt och Bosse. Alla hade de en sak gemensamt. De stirrade på mina amningskupor som tillsammans med bröna var på väg att rymma. Tjejen tittade även på mina lindexjeans och deras ofitiga passform samt mitt flottiga hår. Kongresskärringen tittade på barnspyan som torkat in i slaget på mig rock. Mamman sög in varje sekund av förnedring och kände sig säkert som en bättre mor än jag. Jag menar vem tar med en tvåmånadersbebis på ett fullsatt tåg bästa koliktimmarna på dan. Men kudos till dem att de försökte gilla min skrikande bebis. Han såg sen till att ge mamma och pappa lite poäng genom att fyra av ett leende till var och en, vi var förlåtna och kanske inte så dåliga föräldrar trots allt.
Allt lugnade ner sig en timme sen blev han hungrig och ny blöja sugen. Panik igen. Utanför satt nämligen festflickorna med hög volym. Nu kom jag på mig själv med att förakta så hänsynslösa människor. Glömde bort att jag ett år tidigare hade suttit där med dem. Jag hade däremot inte hällt ut en miniflaska mousserande som "omedveten" hämnd mot mamman med det skrikiga barnet. Snygga tjejens väska blev indränkt så lite kaos drabbade faktiskt nån annan än oss. Det var inte en lätt lek att ta med ett spädbarn på tåget.
Väl framme så hade ljuvliga Z sett till att P kom och hämtade. Bra det annars hade vi fått baxa oss till stora torget i regn och tränkt in oss på en buss med partyungdomar. Det hade varit toppen det. Gråtande bebis var helt plötsligt jätteglad och pigg. Somnade halv tre.
Skönt att vara hemma.
Kommentarer
Trackback