johankie

Jag tänkte att jag måste skriva lite om hur fint och lugnt det har varit barnamässigt den första veckan som mamma. Jag knackar i trä varje gång jag eller någon annan pratar om hur lugn vår lilla gosse är. Han är alldeles perfekt. Ingenting är otröstligt....peppar peppar....och han sover, äter, bajsar och är söt mest hela tiden....ta i trä.

Vad som tagit på krafterna är att oroa sig över andningsproblem, navelstumpar som luktar illa och alla miljoners triljoners besök man får som nyblivna föräldrar. Tycker såklart att det är jätteroligt när varje enskild kommer hit men i det stora hela blir det ganska slitsamt eftersom besöken bokstavligt talat avlöser varandra i dörren. Men nu har det lugnat ner sig lite så varsegod och hälsa på.

Jag undrar redan vad jag gjorde innan jag fick R. Jag vet med mig att jag haft ett roligt och givande liv innan han kom men just nu kan jag inte plocka fram nån mening med vad som fanns innan jag blev mamma. Jag antar att det är ett sätt för hjärnan att glömma den hemska förlossningen så man får sug att reproducera sig fler gånger. Utan den här euforiska känslan skulle man nämligen aldrig vilja göra om det. Jag är lycklig och ingen eller inget kan ta det ifrån mig.